Jag hade jobbat som frisör, make-up artist och nagelteknolog sedan jag var 19 år gammal. Jag älskade mitt jobb på så många sätt samtidigt som det sociala blandat med kraven som vissa kunder ställde kunde dränera mig.
Under dessa år födde jag mina barn som idag är 6, 7 och 10 år gamla. Efter varje mamma-ledighet har det alltid varit extremt kul att komma tillbaka till jobbet. Få känna sig behövd någon annanstans än hemma. Göra kunderna nöjda och få dom att känna sig vackra och glada, det älskar jag.
För tre år sedan fick jag en chans. Jag skulle få öppna en egen salong. Till en början var jag så exalterad, och att starta upp något med allt vad det innebar kändes riktigt kul. Vi var extremt fullbokade från start vilket såklart var kul men så här med facit i hand så skulle vi nog öppnat en månad senare så vi hann komma i ordning med allt, för när vi väl hade öppnat så fanns det inte tid till något annat än kunderna, förutom på kvällar och nätter men då behövde ju mina barn mig. Det där samvetet som alltid ligger och bubblar började så småningom bråka med mig och jag fick snabbt konstant dåligt samvete för att jag antingen inte var hemma med barnen, eller för att jag inte var på salongen och tog hand om allt som behövdes göras där. Sakta åt det upp mig inifrån.
Men tack vare att jag växt upp med en pappa som alltid under sin karriär varit negativt stressad och därmed ofta på dåligt humör så kände jag snabbt av vad som var på väg. Jag höll på att falla i hans spår. Jag vet inte men jag kände så instinktivt bara efter sex månader att jag måste ut här ifrån. Det gick sex månader till och sen hade jag sålt min del till min dåvarande kompanjon. Jag känner fortfarande idag att det är ett av mina bästa beslut “so far” i mitt liv. Idag lever salongen vidare och det går bra för V vilket jag är väldigt glad för.
Där och då för 1,5 år sedan så startade ett nytt liv för mig. I början var jag så obeskrivligt trött. Jag roddade med allt kring barnen på morgonen samt tog dom till skola och förskola, men sen vart det mest soffläge och serier. Jag minns den första sommaren att jag bara ville sova. Men så hände något när vi klev in i augusti. Jag började känna en hunger på livet som jag inte känt på så länge. Jag märkte hur min hjärna börjad jobba på ett helt nytt sätt och jag kände att jag fick så mycket idéer och funderingar kring vad jag skulle vilja hitta på. Jag var på G igen!!
Den 23 augusti 2019 klev jag in på gymmet för första gången på länge. Jag hade min vän C med mig som hade betydligt mer kunskap och erfarenhet än jag. Jag var ett vrak! Herregud! Jag visste att jag var svag och hade en väg att gå, men att jag var så svag? Det väckte något i mig. Jag vart så galet peppad på att ta mig ur min trötta, svaga kropp. En kropp som inte hade lyft en vikt på så länge jag kan minnas, utan istället enbart matat powerwalks 05:00 innan barnen vaknade, samt ätit på tok för lite mat och jobbat helt urspårat. sunt? NOT;-) När jag inte tränade med C så tränade jag själv. Jag hade spanat in tre personer som alltid tränade tillsammans. Jag såg till att alltid träna nära dom, med hörlurar på men ingen musik såklart;-) för jag insåg att dom kunde mycket! Dom pratade mycket teknik och utförande och jag bara sög in allt jag hörde. Så småningom började vi heja på varandra och det ena ledde till det andra. Rätt som det var så frågade dom om jag ville träna tillsammans med dom och vi hade genast bestämt tid dagen efter kl 09. I detta nu var jag mycket inne på en sida som heter styrkelabbet där jag så fort jag fick tid läste på om träning och kost (en riktigt bra sida om man vill lära sig allt om styrketräning och kost btw). Jag hade hittat ett träningsupplägg hos dom som heter styrketräning för nybörjare. Det var två pass, pass A och pass B som jag varvade måndagar, onsdagar och fredagar, dom andra dagarna var det vila. Kl 09 på morgonen dagen efter så möttes vi på gymmet. Det var T som var lite äldre och gammal bodybuilder, hans fru L och deras vän E. Vi skulle köra ett ben pass tillsammans. Där och då kände jag att det var styrketräning på en helt ny nivå.
Jag hade precis haft mitt första riktigt tunga ben pass. Vilken kick! Jag var fast!